Att åka kollektivt

Äsch, när man ändå är igång kan man ju lika gärna kasta in någonting annat man funderat på, mer än på vilka andra ställen mamma gömmer godis på. Och nej, vägrar kolla i troslådan. Och det slog mig nu vart allt godis borde ligga. Hmm..

Jaja not the point. Jag har funderat lite över det här med att åka buss. Svenskar har ju lite svårigheter med inte själva pendlandet, utan mer att vara nära andra människor. Kanske inte så konstigt att vi är de mest ensamma folket på jorden (grundat på Spiderman 2 soundtracket då såklart..).

Så på bussen går man, alla försöker komma in först, precis som att bussen skulle lämna en stackars sate utanför och hånskrattande köra ifrån, fast det lät ju rätt kul ändå faktiskt. Men på KOMMER man, och jakten på inte en, utan två lediga platser börjar. ICKE kan man sitta bredvid någon annan. Men man vill ju inte vara en ond medresenär som oräkneliga 40+are som sätter väskan på innersta sätet och sig själv på det yttersta sätet så man är säkrad en åktur i tystnad, med extra plats. Nej en god resenär, som jag, sätter mig givetvis lite ihopkurad innerst så det finns massor med plats till någon annan bredvid.

Platsen fylls snabbt och man önskar att personen skulle satt sig någon annanstans. Bussen kör iväg och efter ett par stopp närmar man sig slutstationen och fler och fler hoppar av. Och det är NU som det värsta händer. Det blir en plats ledig (läs två säten) och personen som suttit tyst bredvid en i tjugo minuter väljer att hoppa dit.

VA? Vad hände där? LÄMNA MIG INTE? Luktar jag äckligt? Somnade jag och snarkade? Andas jag högt? Varför lämnar du mig när vi delar plats? NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

WTF?

Joråsåatteeeh

Hehe nämen tjena, det var inte igår. Tycker vi låtsas som att jag skriver här alltid, inga sura miner liksom.
Vissa dagar så har man verkligen INGET att göra. Och med inget räknas varken läxor eller städning, men det vet ni ju redan. Och dessa dagar så peakar internetanvändningen lite mer än vanligt och man kollar på facebook lika ofta som pappa brukade rota i mammas godisgömmor (som för övrigt finns i vitrinskåpet, den stora garderoben och den lilla garderoben, under sängen, över kylen och bland kökshanddukarna, ifall någon skulle känna att ett inbrott ändå är rätt schysst med tanke på vilken sockerkicken).

Sen går man in på massa bloggar, man till och med googlar ord och hoppas på att en rolig blogg ska komma upp (vet att jag inte är den enda som gör det…). Men det gör det ju aldrig, eller så tar det en jävla tid för personerna att uppdatera (eeeeeeeeeeeehh hehe..) och det är sånna dagar, som jag kommer fram till att jag får väl helt enkelt roa mig själv (nej koppla inte aaaallt till sex nu va). SÅ nu när jag har gjort ert halvår sjukt mycket bättre med ett nytt inlägg, så kan ni väl posta ett apelsinkrokant till mig eller något. Eller en router, fritt val här liksom.

Gud hälsar förresten.